tantvirk.blogg.se

det senaste inlägget kan man ju undra hur mycket garn jag har.

 

Egentligen?

 

Men glöm det.

 

Don´t even go there.

 

Tänk inte tanken.

 

Inte en chans.

 

Jag kommer aldrig att erkänna.

 

No way.

 

Aldrig i livet.

 

Så det så.

 

Jag tar med mig min "stash" i (garn-)graven.

 

Det isolerar bra...

 alltid lika säkra kort att ta till när inspirationen sinar och stickor och virknålar krånglar och bråkar.

 

Här i form av en monsterruta. I alla dessa härligt starka, galna retrofärger som gömde sig i mitt "lager".

 

Provad och godkänd för soff-tuppluren. Bara att fortsätta. Om jag får tillbaka den vill säga.

 

 Virk när alla stickningar känns som klosterarbeten och alla virkningar är lika roliga som en rotfyllning?

 

Jo, hon börjar naturligtvis på en ny virkning.

 

Så klart.

 

onsdag.

 

Bakat ett bröd. 

Måste säga att de bröd jag bakat de sista veckorna har blivit bra. Riktigt bra. Det får mig att må lite bra. Mer behövs inte alltid.

 

Tvättat. Som alltid och jämt.

 

Kan inte fatta att jag tagit kort på våra underkläder.

 

Och lagt ut dem på nätet...

 

 

att visa här.

Ingenting blir nämligen klart.

 

Stickar på en "evighets"olle, som aldrig verkar vill bli klar.

 

Stickar - och repar upp - stickar och repar upp ett kuddfordral.

 

Virkar på en barnkofta som fick fel proportioner mellan rygg-ärmhål, men inte iddats repa upp och börja om.

 

En spindelsjal som än så länge funkar som "buss-virkning".

 

Inget blir färdigt.

 

Å andra sidan har jag ingen deadline på något. Kanske vore bra att ha det? Ähh, just nu så får det vara som det är.

Det surrar av inspiration i kupan och listan på "ska göra se´n" är lång som en underarm. En lång underarm.

 

Men jag har repat upp ett helt knippe ufon som skulle repas upp. Det är ju också handarbete.

 

Fast baklänges...

toppen legat klar, färdigstickad och hopsydd i en vecka.

 

Bara att ta upp maskor och sticka en liten kort ärm.

Men nääh, det blir liksom inte av.

 

Då skulle det ju minska i UFO-högen.

Och hur skulle det se ut...

 

 

 

 

 

 

tar knäcken på mig. Jag gör mitt bästa för att inte klaga och gnälla,men den är ovanligt tung iår.

 

Så jag tittar på bilder och drömmer mig tillbaka, till solen och värmen, ljuset och semester. Känner den söta, varma smaken av kaffet, krämigheten i glassen med vispad grädde ovanpå och kittlingen av kolsyra på tungan av den kalla ölen.

 

Här är några bilder från Sicilien förra hösten.

 

Stromboli.

 

börja visa en del av de sjalar jag gjorde till jul förra året.

 

Till Svägerskan:

 

väska var det ju.

 

Som jag skulle visa alltså.

För jag kom ju uppenbarligen in igen.

Men minnet är inte bara kort, det är dimmigt med.

 

Trots det. Här är den.

 

det är jag det.

 

väska till.

 

Den här gjorde jag till Svägerskan när hon fyllde 60. Igår.

 

 

En vardagshandväska, stor och rejäl (cirka 30 * 40 cm.) och med lång axelrem.

 är den här som jag visade innan i otovat skick.