Jag kan inte...
bestämma mig för om den här är snygg eller urful.
Jag tänker mig inte de färgerna som på bilden, de är alltför retro, men kan heller inte tänka mig vilka färger som skulle kunna fungera.
Svart/grått/vitt?
Enfärgad?
Weehoo...
Nu är mitt garn i Sverige!
Det landade i Stockholm vid lunchtid. Så på måndag borde de väl finnas i mina små giriga händer?
Väl?
Ja, jag inser att min fixering inte är helt sund.
Men det spelar faktiskt ingen som helst roll. Det finns betydligt värre saker att vara fixerad och beroende av...
Men. Nu måste jag ju ha en nystmaskin....
Det landade i Stockholm vid lunchtid. Så på måndag borde de väl finnas i mina små giriga händer?
Väl?
Ja, jag inser att min fixering inte är helt sund.
Men det spelar faktiskt ingen som helst roll. Det finns betydligt värre saker att vara fixerad och beroende av...
Men. Nu måste jag ju ha en nystmaskin....
I en av de myriader...
stick- och virkgrupper på Facebook jag är med i så kom i veckan ett förslag om att byta rutor med varandra och på det sättet få en "vänskapsfilt" och jag tyckte spontant att det lät ganska kul.
Och det var det i början också. Men nu börjar det bli ganska många människor (runt 25) och ganska många olika specifika krav.
Man vill ha enbart bomull i en och samma grovlek (på garnet alltså) och i en eller två färger. Och jag tycker det förtar glädjen av det.Jag tycker verkligen inte att man kan kräva så av sina med-medlemmar.
Dessutom kommer det att bli dyrt och komplicerat.
Jag vet inte om jag tycker att de (som har så väldigt speciella krav) ska vara med (på vad jag anser vara) en restgarnsflt.
Funderar faktiskt på att hoppa av på grund av det. Trist men det känns för kravfyllt och det motverkar syftet för mig.
Nåja, tiden går ut i morgon så jag får fundera på det.
Tråkigt när något så lustfyllt och generöst tas över av girighet och krav.
Väntans tider...
känns ganska lång när man väntar garn...
Ännu inget paket från Litauen. Nu var det ju i onsdags jag beställde så det det är inte långa vägar länge sedan, men jag har blivit bortskämd med Yarn-Paradise där det går så snabbt att man knappt hinner börja vänta.
Men jag antar att en vecka är mer normalt än ett dygn (som det tar från Turkiet). Och trots allt är jag lättad över att det inte går med flygfrakt eftersom det stör mitt miljömedvetande något väldigt.
Det är bara det att jag är så nyfiken på hur det är! Är ullen sträv och hård eller mjuk och len? Lingarnet - är det lika vackert som på bilden eller är det stelt?
Dock. Jag vill ju virka vackra spetssjalar NU...
TGIF...
tycker lille Bosse-katten.
Och det kan man ju hålla med om...
Garnsnobb ska jag...
aldrig bli!
Men däremot så har jag helt plötsligt fått tok-sug (vilket dumt ord!) efter alla dessa vackra, lyxiga, mjuka, glansiga garner.
Merinoull, silke, lin, baby-alpacka och kashmir...
Jag tappar nästan andan och dreglar av alla dessa ljuvligheter.
Det började för ett par veckor sedan när jag köpte 100% merinoull från Yarn-Paradise som var så mjukt att de var som en smekning mot huden (jag menar 100% ull som inte kliar, killar och sticks!).
Så när för ungefär en vecka sedan när jag trillade över den här sidan gick jag nästan i spinn...
Och igår kunde jag inte motstå dem längre.
Riktigt tunn ull (hoppas den inte rivs!) som nog vill bli en vacker sjal.
Kolla glansen på det här lingarnet!
Nu väntar jag bara på leverans. Det är skickat från Litauen. Då borde väl snart vara här. Väl?
Inget är som väntans tider...
Disktrasor måste inte...
vara fyrkantiga.
Favoritfärgkombinationen, svart och vitt.
Påskvariant.
Tanken var att det skulle "likna" en påsklilja. Inte helt klockrent.
Visserligen är det mer praktiskt att ha en fyrkantig disktrasa och mormorsrutan är kanske inte optimal.
Men det vet jag nu...
Det är så typiskt...
mig att fastna på ett mönster.
Nu är jag helt inne på det tyska sjalmönstret jag lärde mig i helgen.
Provade ett supermjukt garn (ull/ bomull/akryl) från yarn-paradise i svart/grått/vitt men bestämde mig halvvägs för att det inte var rätt trots allt (återigen väldigt typiskt mig) så det blir bara att repa upp (sa jag typiskt mig?)
Hela tiden låg mitt underbart mjuka benvita merinogarn bredvid (också från y-p) och viskade till mig så igår kväll kapitulerade jag och provade det istället.
Och ja, ja gillar den.
Men nu börjar jag bli trött på mönstret.
Sa jag att det är typiskt mig...
Den första september...
och jag tycker mig ana en doft av höst i luften. Känns som alltid förtidigt, men efter den här fantastiska sommaren så känns det inte som att man kan gny så mycket.
En som dock inte klagar på svalare väder är lille Bosse-katten.
Inte lätt att ha tjock päls i sommarvärmen.
För övrigt så helgar jag vilodagen med att lurva runt i nattlinne och morgonrock.
Och fortsätter malla mig över det trådlösa nätverket. som fortfarande fungerar bättre än förväntat.
Ta i trä...
Är allt lite stolt idag...
över mig själv idag.
Eller ska jag vara helt ärlig så är jag riktigt, riktigt mallig.
Inte nog med att jag har lärt mig en ny dator - som är genuint annorlunda mot mina tidigare. (Så olik att inget känns riktigt bekant och hemma. Tror faktiskt att en Mac hade varit lättare att känna igen trots att det är många år sedan jag använde en.)
Dessutom har jag har också installerat och fått igång det trådlösa nätverket (helt på egen hand!)!!
Och virkar jag på tyska!
(Visserligen mer efter bilderna men det tycker jag inte att vi pratar så mycket om...)
I Järbos Stella - har bara ett nystan så det blir spännande att se hur långt det räcker.
Och jag har hittat kameran. Den låg i kamerafodralet...
Om man skulle ta...
och skriva det dagliga ett halvårs-inlägg?
Visa vad som kommer från mina kreativa stickor och virknålar?
Hrm ja, det vore ju trevligt.
Om det inte var för att jag alltid glömmer att ta kort.
Dessutom förlagt min kamera.
Och kameran i telefonen är inte på kartan.
Så, så det blir nog inget inlägg idag heller...
Tävling, snö och schizofrena...
handarbeten. Det är läget just nu.
Det snöar på mig och jag gillar det inte. Efter ett par väldigt kalla dagar i Stockholm förra veckan där jag höll på att frysa det sista av min platta lilla rumpa av mig så kände jag mig luttrad, men när tefatsstora (typ) snöflingor började dala idag så dök de begynnande vårkänslorna rakt ner i närmaste snöhög (egentligen - ishög).
Jag får ingen ordning på mina handarbeten. Så är det bara.
Men en filt är färdig. "Bara" två" till kvar. Evighetströjan är fortfarande evighetströjan. Den lilla snabbstickade vårväskan visade sig vara ett ganska tidskrävande. Ananassjalen ligger orörd som en jungfru.
Och trots att jag aldrig vinner så envisades jag med att tävla igen. Korkat eftersom jag ju bara blir besviken, Men priserna är så generösa och lyxiga att jag inte kunde låta bli.
I övrigt blir det pyttipanna (i ljuvt samarbete med oss och Findus) och slutspelet i hockey ikväll.
Go´natt så länge...
När man ser...
det senaste inlägget kan man ju undra hur mycket garn jag har.
Egentligen?
Men glöm det.
Don´t even go there.
Tänk inte tanken.
Inte en chans.
Jag kommer aldrig att erkänna.
No way.
Aldrig i livet.
Så det så.
Jag tar med mig min "stash" i (garn-)graven.
Det isolerar bra...
Dessa kära mormorsrutor...
alltid lika säkra kort att ta till när inspirationen sinar och stickor och virknålar krånglar och bråkar.
Här i form av en monsterruta. I alla dessa härligt starka, galna retrofärger som gömde sig i mitt "lager".
Provad och godkänd för soff-tuppluren. Bara att fortsätta. Om jag får tillbaka den vill säga.
Men det gjorde jag inte.
Lika bra att börja på en annan. I helt annan färgskala - här fick alla karamell och godisfärger explodera.
Inte ett dugg utmanande virkning men det är härligt att sitta med alla dessa färger.
Dessutom värmer de skönt i knät medan de växer fram.
Och inte kan väl ett hem ha för många plädar?
Väl..?
Så vad gör då Tant...
Virk när alla stickningar känns som klosterarbeten och alla virkningar är lika roliga som en rotfyllning?
Jo, hon börjar naturligtvis på en ny virkning.
Så klart.
Som naturligtvis också krånglar och bökar sig.
Så klart...
